Tränare i Stockholms hockeyn.

-Förbundstränare russinläger Norrtälje 2012.

-Coach Team Reebok select Sweden 2013.

-JS 1 utbildad.Jobbar idag i SDE hockey. U15 samt 04.

Jag började som de flesta andra med att spela hockey själv, började dock sent med hockey då badminton och simning dominerade. Mina klasskamrater spelade hockey och eftersom vi spelade mycket bandy på rasterna så växte intresset och jag bestämde mig för att börja själv. Grabbarna hade ju redan spelat några år då vi var 10år när jag började. Sämst i laget naturligtvis och hade inte all utrustning man behövde för att spela, men jag hade bestämt mig, detta var ju AS kul!! Praktiskt taget bodde jag nere på hockeyrinken. Tränade med yngre, äldre och på allmänhetens åkning, tillmed på kvällar efter stängning då hockey rinken låg ute och jag bodde ett stenkast där ifrån. 

Från sämst till bäst.Ja så blev det när man håll på jämt, man var ett av inventarierna nere på hockeyplan och i klubben. Jag spelade några A-lags matcher redan som 12 åring då min utveckling både fysisikt och teknisk skjöt i höjden.

Fortsatte min resa från moderklubben Viggbyholms IK till Vallentuna Hockey där nivån var högre.

Lika par leka bäst! Efter ett par säsonger i Vallentuna tröjan gick jag till IFK Täby div 1 en säsong,bra gäng grabbar från olika klubbar samt Täby spelare.Sjukt kul säsong med mycket glädje.Vi hade en yngre tränare (Niklas) som gav en avslappnad känsla till hockeyn, passade mig perfekt just då. Målen var dock satta för högre nivå så jag återvände till Vallentuna tröjan för stor satsning som klubben börjat med.Resulterade i 6-7dagar i veckan stenhård träning för spel i J18 elit samt J20 elit, över 4 säsonger. Blev dock bara 3, första året som AJ spelare hade vi A-laget i allsvenskan men att ge juniorer chansen var det knappt tal om.Jag led dessutom av diskbrock i bröstrygg och ländrygg. Antagligen för mycket felaktig styrketräning under åren som orsak. Jag tog en paus från hockeyn ett år för att sedan prova mina vingar i A-lag Div 2. Men ryggen var inte hundra och motivationen till att träna hårt igen var en match jag hade svårt att vinna just då.Det blev bara en halv säsongs träning

Efter en lång hockeyångest började jag som tränare istället och det intresset är lika stort som mitt driv var när jag började med hockey som 10 åring. Med rätt coaching och ledarskap kan man göra det mesta. Jag har turen att ha en bra mentor ( Björn Pettersson ) inom just hockey och ledarskap som gör att intresset bara växer och växer:)

Har även själv dammat av utrustningen för att spela själv igen. Hur kul som helst,men tränarrollen är större och viktigare än mitt eget som spelare nu mer.

Ledarskap och individuell coaching är mitt primära intresse och verktyg för att utbilda hockeyspelare till elit nivå. (kommer att blogga om just olika nivåer senare, och min syn det hela) Att vara tränare och ansvara för någon eller någras utveckling och framgångar som varje individ kan ha med sig resten av livet är något speciellt. Det är det stora med att vara tränare, och det skall jag vårda ömt.

Har tre barn själv och driver företag till vardags fortfarande, men målsättningen är att helt gå över till hockey tränare/konsult till vardags för att få så mycket tid som möjligt att planera,utbildning och utbilda själv om allt som har med hockey och ledarskap att göra.