Det är mycket snack om det olika serierna eller divisioner. Lätt, medel, svår. Vinna är tydligen det viktigaste när man tar ut den röda tråden i verksamheten. Spelare flyttas upp och ner för att ha så bra lag som möjligt. Lika par leka bäst, så måste det vara. Det är löjligt att se 10-13 åringar vinna eller förlora en match med 10-0. Ta tex barn födda 01-00. Där man från förbundet har delat in serier i lätt, medel, svår. Detta för att lika par leka bäst. Ledare och tränare struntar i detta eller fattar inte bättre och sätter in spelare som är för bra helt enkelt i matcher där en lägre nivå ska möta varann. För att vinna, eller bara ge mer istid till dom bästa? Hur inspirerande är det för dom som inte hänger med alls för att vissa motståndare är på en högre nivå och ska spela i den högre nivån. Risken är stor att man skickar fel singnaler till spelare, vinna är bara en konsekvens av att man tränar och coachar rätt där FairPlay är en stor ingrediens.

De lagen i den lägre nivån är ofta där av en anledning. För lite, för dålig träning eller spelare som börjat senare med hockeyn. Fördomar om hård träning i andra lag förekommer frekvent som argument från de mindre lagen. Dom i den lägre nivån som är mer vana att förlora än vinna,där alla får spela.Vilka ska dom möta för att få en positiv utveckling? - Ja vet, vi kallar ner en femma från elitserien till div 2. Så stor kan skillnaden vara på spelare från lätt serie till dom bästa i medel eller svår. Nä lika par leka bäst, alltid! Där finns det möjligheter att utvecklas för att det är roligt.

Dom bästa får ingen utveckling heller att möta sämre. Snarare en skev bild av hur bra man är. Man vet hur bra man är när man möter rätt motstånd som får en att prestera max hela tiden.

Inspirera spelarna till att hitta motivation och förståelse för spelet. Sluta håll på å pressa, ställa krav, skylla ifrån osv..det skrämmer mer än gör nytta. Ledare och tränare kan bara visa vägen, spelarna har ansvaret själva hur bra dom vill bli, dvs antigen vill man träna varje dag för att man älskar hockey eller så vill man träna lite för att hinna med annat. Hur som helst så är det bara mängden träning som ska skilja dom åt,och inte kvaliteten på träningen.Byta klubb gör man om man vill träna mer eller mindre,dåliga ledare, annars stanna och utvecklas i klubben.

Stockholms hockeyn lider av detta problem. Som slutar i en massa klubb byten i stockholm som junior och sedan för att lämna stan. Över 70% av lagen mellan U10 och U16 försvann då 97 lag blev 22. För att lagen tappar spelare eller spelare som tröttnat på att förlora då de bästa lagen även använder sina spelare i lätt serie som de är för bra för.

Nu snackar vi inte bara stor klubbar, stor klubbarna i stockholm har samma problem. 

Vi ledare måste ta tag i detta för stockholms hockeyn´s skull. Ta hjälp av varann eller hyr in, vad som helst för att hålla bästa tänkbara nivå i laget. Det ska vara kul och för att vara kul så är det lika par leka bäst som gäller!

Metal styrka, det som skiljer angnarna från vetet. Låter kanske hårt men den som kan hantera det bäst har alltid ett övertag. Funderar otroligt mycket över denna egenskap. Hjärnan är helt fantastisk och jag är övertygad att om man vill något och bestämmer sig, så spelar det ingen roll om det i din värld är logist omöjligt. Har man verktygen att komma över hinder och låta sin motivation styra och ställa, så kommer man dit man vill. Motivation får man av någon eller något som inspirerar en.

Verktygen kommer inte dit av sig själv. Någon måste hjälpa dig att få dessa verktyg. Även vi som har dom behöver input för att behålla dom, ironiskt nog. För mig är den mentala styrkan det primära i all inlärning. För att uppnå det måste man våga stå för, och lära sig av att man hade fel, tänke fel, gjorde fel osv.. Det är det som ger insikt. Annars fastnar vi i samma gammla vanliga igen, vilket inte bidrar till någon vidare utveckling. Medveten om sin kunskap. Omedveten om sin kunskap. Medveten om sin okunskap. Omedveten om sin okunskap. När man ärligt kan säga vilket av de ovannämnda man befinner sig i, kan man hitta vägen vidare framåt. Mental styrka kan övervinna allt. Och det är det som skiljer vinnare från förlorare.

Tränade ett 04 lag idag. 20 barn med skön entusiasm. Skridskoteknik och smålagsspel fick stå på schemat.-Hur många kan hoppa? Frågade jag, ungarna började hoppa som tokar med full utrustning. Perfekt tänkte jag, här ska hoppas i min teknikbana. Kul att se att dom tycker det är så roligt även om vissa hade klara problem med tekniken. Spelet kördes med tre pass inom laget innan dom fick försöka ta avslut mot mål. Normalt brukar jag bara säga att dom ska använda backhand för passning,men eftersom dom är så små och det blir lätt grötigt i spelet så la jag till tre pass istället. Tvingad att passa med backhand är ett enkelt sätt att få dom till att tänka och lösa svåra situationer och söka ny position utan att man behöver säga att dom ska göra det. Problemlösning där kunskaper hela tiden sätts på prov är viktigt, men än viktigare att dom förstår vad man tränar och varför. Kul va det i allafall. Ps. Lite för kall ishall för min smak..:)

Kungen forsberg! Inte för inte som denna man är SÅ framgångsrik. Visst han har gott om talang vilket gör honom till en av dom bästa. Men för att bli det så behövs en stor portion av mentalstyrka, insikt och en vilja att vinna. Förlorar man, ökar drivet att vinna nästa gång, istället för att känna sig slagen och låg. Det skulle jag vilja påstå är den stora skillnaden mellan bra idrottare och superstjärnor. lyssna och njut när en vinnarskalle talar:)

Får känslan av att allt fler föreningar i Stockholms hockeyn blir mindre och mindre idiell. Allt fler lag även i yngre åldrar tillsätter betalda tränare som inte har något barn i laget. Bra tycker jag då det är större sannolikhet att det blir rättvist för alla. Vi får även upp kvaliteten på träning och inställning i tidig ålder på det sättet.

Alla utvecklas i olika takt och har olika förutsättningar, men det betyder inte att man inte kan lyckas och bli riktigt duktig även om man är sen i sin utveckling. Också en av anledningar till att man skall ha en betalt opartisk tränare i ishockey. "Lika par leka bäst", brukar jag säga. Men i tidig ålder är det viktigt att få med alla på tåget för man vet aldrig vem som kommer sent i utveckling, och blir riktigt bra. Dom bästa i laget fyller en viktig funktion, det är att vara förebilder och ledare för att få igång dom bakom. Viktigt då som ledare att utbilda alla och inspirera till träning och utveckling. Och inte köra på med dom bästa eller egna barn och bänka dom som inte platsar. Inte speciellt ispirerande. Det är en balansgång, lika par leka bäst, och hålla ihop hela laget.

Pavel Datsyuk lägger en straff i sin sista match innan NHL säsongen drar igång igen. Kreativt kan man lungt säga. Övning ger färdighet.

Då var JVM igång för fullt. Bra lag i Sverige, kanske inte riktigt lika starkt som förra året. Vi saknar några fler starka karaktärer som kan styra när det blåser. Back sidan är också något svagare än förra året. Men vi har Roger Rönnberg och en del spelare med rutin, så det skall nog gå vägen.

Cananda - Slovakien matchen. Blir upprörd över Canadas sätt att spela hockey, vad har tränaren tänkt när plockade ut laget, och vad är direktiven? Att använda så mycket övervåld i spelet är inte sportsligt tycker jag. Dom har nu skadat två JVM spelare så illa att dom inte kan spela mer i detta VM. En svensk och en slovak. Inte många som får möjlighet att spela för sitt land och att sabba det för att man är lite dålig förlorare och vill visa upp något,vad dom nu vill visa upp, att man är tuff??? Är det tufft att vara osportslig? Nä deras spel imponerar inte på mig och jag hoppas att Sverige kör över canada ordentligt. Det finns en anledning till att vi är bäst i världen i denna sport.

Nya jobbet är 50% klart. Imorgon är det julafton så vi planerar vidare nästa vecka. Det ser ut att bli av, som det ser ut nu. Gjorde en egen T-shirt, ganska nöjd.